VFDK fick äran att bjuda in en renodlad FIFA-domare som föreläsare till del två av föreläsningsserien “50 shades of VFDK”, nämligen Martin Strömbergsson. Martin tar oss genom en krokig resa från ungdomsplanerna i Gästrikland till fotbollens finrum, bjuder på många reflektioner av problem som uppstått på vägen och tips på hur man som domare undviker stora fällor. En sann inspirationsföreläsning som visar hur viktigt det är att kämpa, men att kämpa på “rätt” sätt och inse att det krävs både skicklighet, tur och en stor dos avdramatisering för att kunna komma dit man vill.

Namn: Martin Strömbergsson
Ålder: 40
Bor: Gävle
Familj: Två döttrar och fru
Debut i Allsvenskan: 2009
Favoritmat: Lammfilé
Fritidsintresse: Träning, lek med barnen.
Utbildning: Socialpedagog, inriktning mot ungdomar och missbruk


Från först början, hur hamnade du där du är nu?

Kärleken till sporten inspirerade mig till att börja döma när jag var 15-16 år gammal. Då spelade jag väldigt mycket fotboll själv. Brukar säga att jag är fostrad i sportens namn, hockey och fotboll har alltid präglat mitt liv.
I början hamnade jag ofta i skuggan för storebror Markus, men när jag flyttade till Växjö skapade jag mitt egna namn i dömandet, fick mer en egen identitet.

Bosse Karlsson såg mig på en match i Lidköping när jag var 23, och bara tre veckor senare fick jag åka till Shanghai och döma Skol-VM. Ett exempel på hur fort det kan gå i den här världen! Då var jag klart yngst på plats, men jag blev ändå tilldelad en högriskmatch under turneringen. Då fick jag två kineser som AD, som tyvärr inte kunde engelska, och hade en tolkning av fotboll annorlunda än jag var van vid. Matchen i sig var kaosartad i början men det gick bra efter första 15-20 minuterna, och tillslut lyckades vi ro hem den.

Tråkigt nog åkte jag på en skada (hälsporre) i mitt dåvarande primetime, mellan 28 och 30 år gammal, men det var en tid för reflektion och kamp för att lyckas komma tillbaka.Den här matchen lärde mig verkligen vilket förakt och hat som finns i världen. Det gav mig även insikten att om jag klarat det här så kunde jag klara allt! Det var ett speciellt minne som gav mig en gnista att fortsätta döma, trots allt det tuffa runtomkring.

Steget till proffs?
34 år gammal fick jag äran att bli FIFA-domare, och ett år senare blev jag proffsdomare, vilket innebar att jag kunde lägga fokus på träning på heltid, något jag inte kunnat göra tidigare med jobbet.

De första stegen som internationell domare:
Jag fick vara med i U19 EM i Litauen, men stod för en mindre bra insats och fick åka hem efter gruppspelet. Efter det reste jag till U17 VM i Chile, vilket gick betydligt bättre och gav mig ett fantastiskt minne för livet med alla fantastiska domare och personer jag fick träffa, och alla matcher vi dömde tillsammans.

Tråkigt nog fanns det även en baksida med möjligheten att träna hårdare, då jag återigen skadade mig och tvingades till en knäoperation under samma år som jag debuterade i Champions League. Rehabträningen gick dock över förväntan och jag hade turen att få återvända relativt snabbt.

Viktigaste insikterna under alla stormatcher?
Trots storlagen jag fått äran att leda på plan, Barcelona-Leicester, Arsenal-City, Tyskland-Ungern, additional i Real Madrid-Juventus etc, så får jag bekräftat att det ändå är människor som spelar, en insikt som hjälper oss väldigt mycket i domarskapet. Att avdramatisera det stora i stunden är enormt viktigt för att lyckas hålla huvudet kallt och inte stressa upp sig.

Hur tar vi oss någonstans?
Det handlar om att sätta upp mål och delmål, enligt följande:

  1. Tydligt och realistiskt mål att sträva efter
  2. Delmål- vägen dit, höj lägstanivå, skadefri.
  3. Målbilder- visualisera med positiva tankar, känsla efter match, döma stjärnor

Känslan att krama om varandra efter match, känna att man gjort något bra tillsammans, det är oslagbart!

Förberedelser är helt avgörande för att man ska lyckas som domare! Med förberedelser menar jag främst fysiska, med kondition, styrka, prehab, återhämtning, sömn, kost men även psykiska- självmålbildsträning, avslappning, motivationsarbete i teamet. Scouting är en tredje aspekt av förberedelserna som blir mer och mer viktig i fotbollsvärlden- samla information och skapa förståelse för teamet.

Vad är viktigast, för dig?
Humor och glädje! Det gäller att hålla det avslappnat och tillåta sig själv att ha kul. Men, familjen är absolut viktigast för mig. Det är något jag aldrig kommer glömma.

En viktig synpunkt jag vill skicka med alla, oavsett om det gäller dig som domare, förälder eller kollega:
Lär dig av dina misstag. Det finns inga misslyckanden. Misstag är mänskligt, det är något man gör varje dag. Bryt en dålig trend, ungefär ”Bryt ihop och kom igen”.

Hur ska vi agera?

Ställ krav på dig själv, men även på andra, och då menar jag kollegor, spelare, ledare. Bemötande är A och O. Se till att inte vara kaxig, oavsett vilken nivå du befinner dig på.

Sist men inte minst, ett par citat jag tycker alla bör reflektera över:

Lyssna på din omgivning och framförallt dina förebilder, och gör förändringar!
Våga ta beslut, var modig! Expect the unexpected!
Mod är motstånd mot rädsla, behärskning av rädsla, inte frånvaro av rädsla, för den finns alltid i olika doser.

Tre ord som beskriver dig som domare:
Tydlig, lugn, engagerad

Mest minnesvärda matchen:
Första CL-matchen, Astana-Galatasaray 2015 tillsammans med Mohammed Al-Hakim, som även han debuterade i Champions League den kvällen

Roligaste serien utanför elitserierna att döma:
Två år fick jag stora äran att döma två turneringar i Gävle med personer med funktionshinder, och därifrån tar jag med mig glädjen och spontaniteten hos spelarna. Det var något jag verkligen uppskattade och tog till mig.

En önskan om förändring i framtiden, vad skulle underlätta mest för fotbollsvärlden?
Att skapa mer förståelse för spel och regler, men även för misstag som vi gör. Jag är övertygad om att det kan uppnås, det handlar om att bli mer nyanserad.

Något du vet nu som du önskar du visste tidigare?
Att det inte är så svårt att döma fotboll. Det är självklart svårt, men inte så övermänskligt som man ofta tror eller föreställer sig. Det är trots allt människor som spelar, oavsett nivå, och jag vill återgå till det jag sa tidigare om att avdramatisera situationerna. Har man den insikten så blir det lättare för en att klättra och ta bort de osynliga hinder som man oftast sätter upp själv.

Fem snabba:
Pizza eller burgare? Burgare
Gult eller rött kort? Gult
Döma hemma eller utomlands? Utomlands
Långdistans eller sprint? Sprint
Landet eller stan? Landet.

Stort tack för din tid, och lycka till i din fortsatta karriär, önskar VFDK!

//Redaktionen